
Motion har alltid varit en del av mitt liv – ibland mer, ibland mindre, men alltid närvarande på något sätt. I ungdomen spelade jag fotboll och fungerade även som tränare. Rinkbandy och kampsporter som karate och jujutsu gav variation och fysisk utmaning. Löpning har dock varit den mest långvariga och betydelsefulla grenen – den har följt med genom årtionden.
Med tiden har livet och dess krav fört med sig sina egna rytmer. Arbetslivets intensiva år tog tid och energi, och motionen blev ibland lidande. År 2018 började jag dock träna mer målinriktat igen. Löpning var länge i fokus, men med åren började kroppen signalera att den inte längre jublade efter tunga belastningar.
Samtidigt fick jag möjlighet att delta i mitt förstfödda barns handbollsintresse som stödperson i juniorlaget, och jag blev även lite av en hjälptränare. Motionshandboll i en vuxengrupp gav trevlig gemenskap och rörelse, men tyvärr tvingade återkommande skador mig att sluta med sporten.
År 2023 kom gymträning in i bilden – lite oväntat. Jag hade provat det tidigare, ända sedan tonåren, men inget tidigare försök hade lämnat ett bestående intryck. I slutet av 2022 bestämde jag mig för att prova med en personlig tränare, och det visade sig vara ett bra val: jag fick ett program, hittade ett bra gym och nu är styrketräning en regelbunden del av min vecka.
Särskilt för personer över 50 år rekommenderar jag varmt att man upprätthåller muskelstyrkan. Åldern för med sig sina förändringar, och utan medveten satsning börjar muskelstyrkan lätt försämras. Nu märker jag att motionen har blivit lugnare – jag presterar inte längre, utan rör på mig för att må bra.
Om jag tar en paus från motion i två veckor märker jag det genast: kroppen blir stel, men framför allt blir sinnet grumligt. Den psykologiska effekten är kanske till och med större än den fysiska. I det här skedet av livet är motion, träning och vardagsrörelse en väsentlig och integrerad del av vardagen – inte bara för konditionen, utan för sinnet och det övergripande välbefinnandet.