
Vi flyttade till Pargas år 2006. Vi hade bott i höghus i Åbo i sex år, men ett egnahemshus på landsbygden började kännas allt mer lockande – kanske i linje med mina egna rötter.
Under ett års tid letade jag efter ett lämpligt hem i Åboregionen utan någon särskild favoritkommun. Sedan hittade vi ett hus på Kirjala ön i Pargas: ganska nytt, passade våra behov och låg på ett bra ställe. Även kollektivtrafiken fungerar överraskande bra – åtminstone i Kirjala nära Skärgårdsvägen.
Vi funderade inte på Pargas svenskspråkighet i förväg. Det kom liksom ”på köpet”. I efterhand var det lite förbryllande att få frågor som ”hur vågar ni flytta dit” – som om språket skulle vara ett hinder.
Sanningen är enkel: man klarar sig utmärkt på finska här. I alla vardagliga ärenden, på myndigheter, i butiker och i fritidsaktiviteter. Vår erfarenhet har varit mycket positiv. Vi har nätverkat, lärt känna människor och deltagit i verksamhet. Faktum är att jag fortfarande känner fler svenskspråkiga än finskspråkiga i Pargas.
Ett av våra barn började spela handboll i tidig ålder, och det engagerade både honom och oss föräldrar i nästan tio år. Även om det ibland behövdes översättningar och förklaringar på finska, blev vi varmt välkomnade.
Att träna på två språk kräver betydligt mer tid, så handbollssvenskan började fastna snabbt. Och nu är det just det barnet som spelade handboll som behärskar svenskan bäst i vår familj.
Pargas är en utmärkt liten skärgårdsstad där naturen och havet alltid är nära. Det är en bra plats att bo och leva på. Under de senaste åren har även stadens beslutsfattande börjat blicka mot framtiden. En liten stad måste växa och utvecklas för att förbli livskraftig.
Jag hoppas att vår berättelse sänker tröskeln särskilt för finskspråkiga inflyttare. Här finns utrymme, möjligheter och ett varmt välkomnande samhälle.
Välkommen till Pargas!